7
2010
Att bara vara, inte göra, extra svårt för oss svenskar
Jaha, vad jobbar du med då, är väl många gånger en inledande fras i mötet med nya människor. Frågan kan uttryckas på olika sätt, men på ett eller annat sätt väcks den i oss svenskar näst intill omedelbart, i mötet med nya människor.
Och det är väl okej, vi gör som vi gör och det måste få vara okej. I Spanien så gäller en annan första fråga: De quién eres? Det vill säga, från vem kommer du? Alltså, vem har avlat fram dig… Blod eller jord får avgöra väsentligheter när det gäller vem och om man är någon. I Sverige har det traditionellt varit jord, det vill säga varifrån kommer du ( är du väst eller – östgöte, dalmas eller västmanlänning?), men det är dags att byta ut detta mot det som gäller idag: Vad har du gjort, snarar en vilken jord du kommer ifrån.
Så hur skall vi då, extrema göringar(human doings, som J.K. Zinn kallar oss människor, istället för human beings), förhålla oss till något så underligt som att bara vara, finnas till, utan att göra något alls?
Svårt fall, men just därför, så mycket viktigare. Om vi bara är det vi gör så blir livet och mötet med andra människors liv lätt lite innehållsfattigt och torftigt, och vi blir framför allt oerhört känsliga inför de materiella svängningar som påverkar just görandet.
Att bli arbetslös i Sverige är lika med att förlora sin identitet… Men kom igen! När vi väl har jobb så är vi ju helt på det klara med att det inte är det som är livet, i alla fall långt i från bara. Då är familjen, fritiden, båten, fritidshuset eller golfen, betydligt mer inspirerande för många.
Om vi hakar upp våra liv på det vi gör, så blir konsekvensen att vi inte vet så mycket mer om oss själva, än att vi skulle vara vårt CV.
Träning i medveten närvaro handlar ytterst om att få tillgång till just ett annat perspektiv över vår existens. Genom att vara en stund med oss själva, tränar vi oss i att upptäcka att det finns så mycket mer som pågår, än bara det vi gör.
Jag tror dessutom att vi svenskar skulle må extra bra av detta, sänka garden lite, slappna av och inte vara så prestationsinriktade. Vi håller oss själva i ett järngrepp av krav på prestation som många gånger gör oss handlingsförlamade, kanske framför allt när vi verkligen behöver agera, i till exempel krissituationer.
När krisen är ett faktum och andra människor behöver vår hjälp står vi kvar på perrongen och säger till oss själva: nä men inte kan väl jag, jag är ju bara en enkel administratör (knappt ens det faktiskt)…
Uppmärksamhetsträning, medveten närvaro eller att träna på att vara här och nu, handlar just om att bli bättre på att veta när är det dags att göra något och när är det läge för att låta saker och tinga var som de är.
Läs mer om vad mindfulness och medveten närvaro innebär och vad det kan ge dig här.
Vi hörs
Related Posts
2 Comments + Add Comment
Leave a comment
Translator

Kategorier
Tomas Nilsson
Diplomerad Mindfulness instruktör, samtalsterapeut, coach och handledare med mer än 12 års erfarenhet av att arbeta med individer och grupper med personlig och professionell utveckling. Tomas designar utbildningar och föreläser inom Mindfulness, Professionella möten, samt Motiverande samtal.
Recent Comments
Mindfulness HQ
Tags
Popular Posts
- Varför mindfulness fungerar väl i terapi
4 comments - Mindfulness och tonåringar del 2 – Empati
4 comments - Hjärnan och Vasaloppet
4 comments - Livet efter målgången - baksmällan
4 comments - Varför mindfulness fungerar väl i terapi
4 comments - Popular posts Tool for Wordpress by Teofilo Israel
Recent Posts
- Diagnoser! För vem då?
- Man kan ju inte vara bäst på allt
- Vasalopp nr 2
- Pamflett mot nolltolerans
- Vikten av att låta sig tas i anspråk
- Julefrid
- Paradigmskifte inom psykiatrin – En hälsorevolution
- Foten i kläm? – Jajamensan!
- Att träna motivation
- Om att kratta löv
- Uppmärksamhetsträning, nödvändigt i informationssamhället
- Tänkvärt 18 oktober 2011 P4 Västmanland
- Tänkvärt 6 eptember 2011 P4 Västmanland
- Är vi digitalt överbelastade?
- Kognition och emotion
- Mindfulness – Varför då?
- Tillbaka till vardagen
- Små stunder, stora ögonblick
- Dags att koppla (ur?) av
- Förskola, skola, barn, ungdomar och mindfulness
- Organisationers och ledares behov av mindfulness
- Livet efter målgången – baksmällan
- Radiomeditation
- Hjärnan och Vasaloppet
- Mindfulessmeditation förändrar hjärnan

An article by admin






Spännande tankar och jag håller med. Det är sällan vi ställer frågan “Vem är du?” istället för “Vad gör du då?” Och kanske är det med medvetenhet, för att använda dina begrepp – för just frågan om vem vi själva är, kanske är den fråga som vi brottas med hela livet…
Men visst vore det skoj att våga och kunna svara på frågan, eller för den delen presentera sig med vem jag är, istället för vad jag gör…
Absolut. Inte minst som en övning, till för att bryta invanda mönster. Man kan prova, att säga “jag är …” i stället för jag kallas/heter… Vi kan inte bryta oss loss från den kultur och det sociala sammanhang vi befinner oss i, då anses man snart som galen, men vi kan träna oss i att ställa oss lite utanför oss själva och de sammanhang vi befinner oss i. Ge oss själva lite persektiv på hur vi faktiskt gör och väcka nyfikenheten inför detta…
I indien hälsar man ju t e x på varandra med en lätt bugning och händer i hop framför bröstet, samtidigt som man uttalar ordet namaste, vilket skulle kunna översättas med: jag erkänner och bugar inför det gudomliga i dig. Visst förstår man att det även för en indier blir slentrian, men förutsättningar för att reflektera över varandras existens ändå ökar än efter: Hur är läget me dig då?