Sep
6
2011

Mindfulness – Varför då?

Nyligen, under en helg i tystnad (retreat) funderade jag över vad mindfulness har gett och ger mig på ett personligt plan. Jag har berört det tidigare i några texter, men att då och då stanna upp för att summera, konstatera och konceptualisera är bra för den egna förståelsen och förhoppningsvis därmed låta lite nytt ljus fall över mindfulness för nya utövare eller helt oinvigda:

Hittills skulle jag vilja beskriva min erfarenhet av att meditera i tre på varandra följande kunskapskliv, mod, kontroll (minskad reaktivitet) och ihärdighet (elasticitet; att uppskatta och se glädjen i att hela tiden tänja gränsen för min kapacitet såväl fysiskt som psykiskt på ett ödmjukt och bestämt vis).

Det första kunskapsklivet eller a-ha-upplevelsen jag erfor med hjälp av mindfulness var alltså mod. Mod att möta mig själv och vad än som skulle kunna komma upp i mig, i form av känslor, tankar, upplevelser i såväl kropp som psyke, allt ifrån oroande och stressande tankar till akut fysisk smärta.  Skolad i en psykodynamisk grundförståelse av mig själv blev jag ofta min egen psykoanalytiker som letade efter förståelse och framför allt orsaker till de upplevelser jag var med om i mig själv, framför allt bland de av obehaglig karaktär. Att successivt få träna mig och till slut landa i att sökandet efter svar och orsaker till varför jag är den jag är, berättar mer om den mänskliga hjärnans funktion, än om hur det faktiskt är och framför allt behöver vara. Att fullt ut få omfamna att det inte finns några exakta svar att ge ändå, med den ringa kunskap vi har i dag om det mänskliga psyket, så varför grubbla och fastna i tankar som kräver svar, svar som ändå inte finns. När förmågan att släppa taget om denna frustrerande drivkraft blev åtkomlig fann jag att jag kunde utmana mina inre och yttre rädslor utan hot om undergång, eller dold galenskap. En känsla av yttre och inre stabilitet, där modet att ta sig an livet blivit viktigare än att lyssna allt för länge på rädslan och oron inför det som ändå antagligen inte behöver komma.

När vi medvetet övar uppmärksamhet i meditation, består en stor del av träningen av att decentralisera sig från sig själv, d vs släppa upplevelsen och föreställningen om ett sammansatt jag. I meditation övar man för att bli sin egen observatör, vilket successivt leder till att jag inte längre har behovet, eller har möjligheten att slippa, identifikation med mina tankar och känslor.  Jag behöver inte längre vara den jag tänker eller känner att jag är… Det är bara en föreställning, en berättelse, ja en saga om man så vill, om oss själva vi väljer att berätta. Ofta med föreställningen om att det är viktigt att kunna berättelsen om sig själv. Att få släppa denna berättelse och öppna upp för möjlighet att jag kan var den jag önskar att vara i varje ögonblick av mitt liv, ger mig möjlighet att räkna till tio lite oftare, d v s minskad reaktivitet. Detta leder till att jag får ökad kontroll över vem jag vill vara i mötet med mig själv och andra och därmed minskar mina yttre reaktioner på omvärldens beskaffenhet, som ofta består av obefogad och missriktad ilska.

Den senaste upptäckten består av förmågan och viljan att utmana mig själv såväl fysiskt som psykiskt. Jag har fått ett nytt behov av att känna mig elastisk och tänjbar, och det gäller allt från åsikter och värderingar av och om mig själv och andra, till att bli vigare i kroppen och till att nyfiket och försiktigt även uppmärksamma eventuell smärta i den samma.

Sammantaget får jag bilden av att jag bygger en rustning. Ett bestående inre skydd som gör att det kan blåsa storm och orkan på havets yta, men på djupet finns alltid tillgång till sans, besinning och lugn.

I andan av den kanske enda sanna utsagan om oss människor – gav jag mitt bidrag till Tänkvärt, en av Radio P4 Västmanlands programpunkter- Att vi alla egentligen endast vill bli omtyckta och älskade för den vi är, vem det nu är(?).

Ladda ned eller lyssna här:

SR_srvastmanland_tankvart_110906_68C9

Allt gott

Bloggar Tags: , , ,

Related Posts

About the Author: Tomas Nilsson

Diplomerad Mindfulness instruktör, samtalsterapeut, coach och handledare med mer än 14 års erfarenhet av att arbeta med individer och grupper med personlig och professionell utveckling. Tomas designar utbildningar och föreläser inom Mindfulness, Det coachande ledarskapet och mångfaldsfrågor.

Leave a comment

Kategorier

Tomas Nilsson

Diplomerad Mindfulness instruktör, samtalsterapeut, coach och handledare med mer än 14 års erfarenhet av att arbeta med individer och grupper med personlig och professionell utveckling. Tomas designar utbildningar och föreläser inom Mindfulness, Det coachande ledarskapet och mångfaldsfrågor.

Mindfulness HQ

Popular Posts