Organisationers och ledares behov av mindfulness

Människan har alltid haft behov av ett liv i handling och ett liv i kontemplation. Meditation eller inplanerad vila, tid för återhämtning har alltid funnits i alla tider i alla kulturer.

Den uppenbara skillnaden idag i framför allt västvärlden är att dessa oaser, vilostunder, tid för rekreation har fått ge vika för ett liv i ständig aktivitet.

I begynnelsen av uppdelningen mellan arbete och fritid, vilket i sig är en västerländsk och modern företeelse, så innebar fri tid vila och återhämtning. I dag är den fritiden ofta lika prestigefylld och allvarlig som arbetet där olika typer av projekt och målbilder ska förverkligas, antingen
för den egne vuxnes del eller för barnens del. Två olika fulltecknade scheman möter varandra i mötet mellan fritid och arbete. Den egna tiden för varje enskild individ, tid för introspektion, kontemplation och inre vila existera inte idag för de flesta människor. Det gör att det heller inte finns någon
energibuffert att ta av då arbetet, alternativt familjen, vissa perioder kräver mer av oss i form av tid och energi. Detta leder därmed, för många människor, snabbt till en upplevelse av att vara överbelastad.

Andra viktiga faktorer i detta är den ständiga tillgängligheten via datorer och mobiler. Vi stänger liksom aldrig av. Det privata gör intrång i arbetet och arbetet i privatlivet. Att ständigt vara
nåbar såväl privat som professionellt är i sig en riskfaktor.

Kanske just därför, just i dag så blir en form av formell meditationsträning ett verktyg för oss människor att ge oss själva de vilopauser vi så väl behöver. När vi planerar in vila och återhämtning får vi möjlighet att ladda batterierna och står bäåttre rustade inför livets alla vedermödor.

På samma sätt som gränserna mellan arbete och fritid flyter ihop, tidsmässigt såväl som i form av engagemang och energiåtgång, så kan också respektive domän vara otydlig. Det är inte alltid självklart vad den så viktiga fritiden skall innehålla i form av aktivet och frekvens. När livet gör sig påmint i form av barnens vardag i skolan, åldrande mor- och farföräldrar så krockar dessa händelser inte allt för sällan med den aktiva fritiden.

I arbetet och på arbetsplatser föreligger idag ofta samma oklarheter. Vi har lämnat strikt hierarkiska strukturer för mer platta, och öppnat upp för medbestämmande och demokrati. Här uppstår ofta oklarheter i samband med ansvarsfördelning och kommunikationssätt. När vi tidigare byggde organisationer på att människor var plikt – och auktoritetstrogna, behöver vi idag förhålla oss till att människor drivs av inre lust och motivation.  Att må fysiskt och psykiskt bra och känna
sig motiverad är därmed nyckelfaktorer i att skapa väl fungerande organisationer ämnade för dagens chefer och medarbetare.

Empowerment är ett, förvisso mångtydigt, begrepp man kan använda för att beskriva det som behöver ske i organisationer. I min tolkning innebär ”egenmakt” att öka medbestämmandet och därmed också ansvarstagande. När människor känner delaktighet och makt över sig själva och sin egen situation
finns grunden till motivation.

Många gånger har organisationer förändrat strukturen och ger idag utrymme för medbestämmande och demokrati, men människorna har inte hakat på, hängt med.

Att bygga organisationer där människor tar ökat ansvar, kan ge och ta feeback, och är intresserade och engagerade och har hög beredskap för att driva förändringar som gynnar organisationen, kräver ett djupgående förändringsarbete hos varje individ.

Willy Schutz, grundaren av FIRO-modellen har fortfarande rätt i sin upptäckt att väl fungerande arbetsgrupper kräver att de enskilda individerna har hög kunskap om sig själva, samt hög beredskap till flexibilitet och kompromisser inför andras olikheter och nödvändigt förändringsprocesser.

Att studera och observera sig själv inifrån är en övning i att få fatt i det egna filter som vi tar in världen genom, de referensramar som lagt grunden för våra värderingar, tolkningsmönster och attityder. Jag vågar inte påstå att detta i egentlig mening skulle kunna vara möjligt, men ansatsen räcker långt. När vi strävar efter att observera oss själva frigör vi hjärnans invanda identifikationsprocess mellan tankar och en föreställd jaguppfattning.

Över tid, numera vetenskapligt bevisat, bygger hjärnan nya nervbanor, en ny slags autopilot, skulle man kunna säga, som underlättar för sinnet att se igenom tidigare invanda reaktionsmönster, vi får tid till hinna uppfatta fallgropar inför mötet med andra och de uppgifter vi står inför och därmed får vi också tillgång till möjligheten att välja. Vi behöver inte längre vara slavar varken under reptilhjärnans reaktioner på yttre stimuli eller sedan födseln internaliserade värderingar och förutfattade meningar.
När invivider och organsiationer väljer att avsätta nödvändigt tid för att öva upp detta förhållningsätt får vi också den kontemplation och återhämtning vi så väl behöver.

Vägen dit innebär emellertid ett idogt arbete med en tydlig målbild såväl för organisationer, ledare och medarbetare. Ett mål som stakar ut en ny riktning där inte längre välmående och personlig utveckling ses som ett nödvändigt ont för att förverkliga yttre kravbilder utan där dessa nya deviser snarare är vägen till ökad effektivitet och kreativitet för såväl individer som organisationer.

Allt gott

 

Bloggar Tags: ledare, medarbetare, Mindfulness, Organisationer