Dec
4
2014

Resiliens = Motståndskraft = Hälsa och välgång

Det välkända Marshmallowstestet – nu i var mans mun – visar tydligt att de individer som är medfödda med förmågan att motstå frestelser i princip kommer att lyckas bättre med det mesta här i livet jämfört med de som har svårt att skjuta upp sin behovstillfredsställelse.

Nu var ju Marshmallowstestet egentligen inte utformat som ett test, utan ett sätt för psykologen Walter Mischel och hans team att utforska vad som kan få barn att motstå frestelser och hur man kan träna upp den förmågan. Intresset att undersöka detta kom ursprungligen ur Walters egen insikt om hans egen, i alla fall upplevda, låga förmåga till självkontroll.

Testet, för er som ännu inte blivit bekanta med det, gick ut på att förskolebarn- på Walters barns egna förskola – utsattes för utmaningen att så länge som möjligt, ensamma i ett helt kalt rum, utan leksaker, exponeras för sitt favoritgodis. De kunde när som helst ringa i en klocka för att få försöksledaren att komma in i rummet för att ge dem tillåtelse att äta upp godiset. Om de däremot skulle kunna motstå den frestelsen, stå ut tills försöksledaren på egen hand kom tillbaka, osäkert hur länge, så skulle belöningen bli dubbelt upp.

Att Walter och hans team många år senare upptäckte att de barn som hade haft sämre förmåga att motstå sina favoritfrestelser – varav marshmallows kunde vara en av dem – var ett rent sammanträffande som byggde på att barnen som från början medverkade i undersökning var dagiskompisar till Walters egna barn. Walter frågade sina barn, 10-talet år senare, under högstadiet hur det stod till med hans tidigare undersökningsobjekt och blev då överraskad över att intuitivt uppleva att de som det gått bra för i skolan var de som visat störst förmåga att motstå frestelser. Därefter inleddes ett detaljerat projekt om att kartlägga respektive individ och det visade sig i varje fall finnas en mycket stark korrelation till prestation, välmående och hälsa och hur de hade klarat av “Marshmallowtestet”.

Den slumpmässiga upptäckten gav legitimitet och motivation till frågeställningarna om varför motståndskraft och ihärdighet skulle kunna vara en viktig egenskap samt huruvida det skulle vara möjligt att träna upp dessa förmågor eller om allt stod skrivet i stjärnorna.

De studier som genomfördes med förskolebarnen på 60-talet visade redan då hur mycket tankens kraft spelade in i hur väl eller mindre väl barnen kom att klara av att motstå frestelser. Om barnen förbereddes att erinra sig någon positiv och njutbar händelse, som t e x ett minne från när deras mor gungade dem högt i gungan i en lekpark, lyckades de i genomsnitt motstå minst 10 minuter innan de gav efter för sina godisfavoriter, i motsats till om barnen uppmuntrades till att tänka på just sitt favoritgodis, då hann knappt försöksledaren lämna rummet innan de flesta barn valde att ringa tillbaka försöksledaren för att  få njuta av det de föreställde sig.

Skillnaderna mellan hur barnen förbereddes inför utmaningen spelade större roll än de eventuellt medfödda förmågorna att motstå frestelser. Om så var fallet så borde rimligtvis den förmågan med ganska så enkla medel kunna tränas upp, såväl på kort som på lång sikt.

Kopplar vi ihop dessa undersökningar med dagens kunskap om hjärnans plasticitet – hjärnans påverkbarhet av yttre och inre upplevelser, såväl funktionellt som rent fysiskt – leder detta dessutom till en rad slutsatser om hur vi kan träna vår förmåga till resiliens – från början en engelsk term som psykologiserats och betyder i det sammanhanget ungefär motståndskraft, uthållighet eller ihärdighet.

Med hjälp av de tekniker som finns representerade inom mindfulness-meditationen kan vi träna upp vår förmåga att stå ut med att vara i det som pågår just nu, och nyfiket undersöka hur medvetandet gärna vill ta genvägen till att ge upp för och av en mängd fiktiva och faktiska orsaker som att: jag har inte tid, jag blir så uttråkad, jag får myrkrypningar i benen, min smärta blir så påtaglig i tystnaden, mina tankar blir outhärdliga, jag blir ännu mer stressad av att bli medveten om allt min hjärna tänker, tänk om jag bara skulle kunna få lite lugn och ro, e t c och med mera.  Ja, vi kan få en oändlig massa av information om varför det saknar mening att utsätta oss för en liknande undersökning och träning, coh att stå ut med dessa invändningar utan att ge efter för dem är i grunden hela träningsidén.

Att träna medvetandet på detta sätt går mycket väl att beskriva som ett slags mental mjölksyreträning, och för er som sysslar med fysisk träning så vet ni att den formen av träning kan vara mycket utmanande för såväl psyket som kroppen och bör introduceras  på lång sikt och i små doser åt gången för att successivt utökas.

Börja gärna med att göra er själva medvetna om att vi har ett medvetande, att sakta introducera ett nytt sätt att se på dig själv, lite betraktandes utifrån, att inleda en nya fas i ditt liv där du reflekterar och metakognitivt väcker upp nyfikenheten på vad som än pågår i ditt inre och börjar tänka på ditt eget tänkande. Vad du än har för dig kan du välja att vid varje ny aktivitet stämma av med ditt medvetande om hur du har det just då, efter att exempelvis ha avslutat en mailkonversation, telefonsamtal eller lunch med en kollega, t några djupa andetag och känn efter hur dessa påverkar dig rent fysiskt och lägg sedan om kurs, gör ett specifikt val om vad du nu skall företa dig. Prova så får du se vad det kan ge.

Lycka till.

Nästa text kommer att handla om hur man själv kan prajma – plantera ett implicit minne eller idé i – sitt eget medvetande och på så sätt underlätta sin egenträning med att stå ut med det som pågår just nu, på samma sätt som många av barnen i “Marshmallowtestet”intuitivt arbetade med sig själva för att motstå sina frestande godsaker. Tills dess: Allt gott.

Vill du har mer info om nybörjarmaterial eller påbyggnadskurser i mindfulness, besök gärna Ola Schentröm och Mindfulness Centers hemsida och botanisera i deras omfattande utbud.
Om du vill läsa forskningsrapporten på deras Här & Nu Program – publicerad i förra veckan i British Journal and Psychiatry så följer du denna länk.

 

 

 

 

About the Author:

Leave a comment

Kategorier

Tomas Nilsson

Diplomerad Mindfulness instruktör, samtalsterapeut, coach och handledare med mer än 14 års erfarenhet av att arbeta med individer och grupper med personlig och professionell utveckling. Tomas designar utbildningar och föreläser inom Mindfulness, Det coachande ledarskapet och mångfaldsfrågor.

Mindfulness HQ

Popular Posts