Nov
3
2010

Splittrad men ändå hel

Den numera ansvarige för smärtkliniken på Massachussets Universitessjukhus, Saki Santorelli, berättar en historia i sin bok Heal thy self som ofta återkommer till mig i mötet med såväl mig själv som med andra.

Historien sammanfattar jag på följande vis:

På en konstutställning, med konstnärer med någon form av handikapp, i Chicago, har en man som blivit av med sitt ena ben skapat en stor sfär i marmor. Den har fått en central plats i utställningsrummet. Helt sfärisk, minutiöst slipad och lackad var den under installationen, berättas det. Därefter går sedan konstnären lös på sitt verk med en slägga och krossar sfären för att färdigställa konstverket genom att binda samman alla delar med skruvar, muttrar och vajrar. Där i mitten på utställningen, mitt i Amerika, full av frakturer och brott, står verket som konstnären döpt till Splittrad men fortfarande hel (Shattered but still whole).

En användbar metafor på många plan för oss människor. Hur ofta känner vi oss inte just splittrade, jagade och stressade av allt som ska göras, hinnas med, såväl av det goda livet som av det som måste göras.

Det blir också en liknelse för hur ofta vi kan var rädda för att bejaka vissa delar i oss, i rädsla för att vi ska tappa fotfästet helt, eller för att vi ska förlora fokus på detvi tycker  är viktigt. Kanske rädsla för att bejaka hur vi mår just nu, om vi inte är på topp just denna dag, vilket frammanar hotfulla tankar om att det negativa kan ta över, bäst att blunda och gå vidare.

Ett lätt charmig och oskuldsfullt sätt att se på livet, som om vi vore byggda av separata delar som när som helst skulle kunna lämna oss, gå isär och separeras från oss.

Jag fylls av ett glädjefyllt vemod inför tanken att världen, vi människor i den, ja, allt runt omkring oss är skapt på just detta sätt; ett komplext nät av olika sammanhang där vi ofta upplever oss splittrade för att vi har svårt för att få syn på helheten. Kanske är det inte heller till för människan att få syn på helheten, som varandes en del av den samma. Det blir lätt en logisk omöjlighet, i alla fall om vi endast behåller det jagcentrerade, naturvetenskapliga synsättet; jag(et) i världen.

Då blir det som att försöka se sig själv i nacken.

Vi behöver därför spegla oss i varandra, uppleva oss själva i andra och se andra i oss själva, och finna att vi är oerhört lika vi människor, och att alla vill samma sak, nämligen att få leva ett bra och lyckligt liv.

Här i ligger glädjen jag känner, vi kan, om vi försöker, se oss själv i andra och uppleva deras tillkortakommande, deras splittrade självbilder som om de vore våra egna.

Vemodet består i en olöst frågeställning; är vi som människor inte skapta för att ta in helheten, förstå att det inte finns konflikter mellan det naturvetenskapliga och det humanistiska perspektivet, måste vi alltid välja att vara splittrade och kluvna inför den helhet vi alla är delar av?

Kanske kan vi få glimtar av att allt kan få finnas, och finns på samma gång.

När vi tränar oss i att bli lite mer observanta på oss själva i livet och världen, kan i bland denna helhet glimta förbi, där insikten, kanske bara för en sekund, kommer till oss, om att allt kommer ur samma källa. Att sorg och glädje, smärta och välbehag, kärlek och avsky samexisterar hela tiden med varandra, i oss. Vi behöver inte välja, eller rädas att någon väljer åt oss, välkomna det som kommer till dig, som en del bland allt det andra du också äger tillgång till.

Att vara människa är att vara värdshusvärd,
varje morgon en ny gäst.
En glädje, en sorg, en elakhet, eller plötslig
insikt kan dyka upp som en oväntad gäst.
Hälsa dem alla välkomna!
Även när det är ett gäng bekymmer,
som våldsamt drar genom huset och tömmer
det på alla möbler; behandla ändå varje gäst
med respekt. Han eller hon kan bana väg för
oväntad ny fröjd.
Den svarta tanken, skammen, illviljan, möt
dem vid porten med ett skratt och bjud in dem.
Var tacksam för vemhelst som kommer eftersom
var och en av dem har skickats ut som en vägvisare
från bortom.

Värdshuset av Jala-ad-Din Rumi
(Sufisk poet från 1200-talet)

 Allt gott

Bloggar Tags: , , , ,

Related Posts

About the Author: Tomas Nilsson

Diplomerad Mindfulness instruktör, samtalsterapeut, coach och handledare med mer än 14 års erfarenhet av att arbeta med individer och grupper med personlig och professionell utveckling. Tomas designar utbildningar och föreläser inom Mindfulness, Det coachande ledarskapet och mångfaldsfrågor.

Leave a comment

Kategorier

Tomas Nilsson

Diplomerad Mindfulness instruktör, samtalsterapeut, coach och handledare med mer än 14 års erfarenhet av att arbeta med individer och grupper med personlig och professionell utveckling. Tomas designar utbildningar och föreläser inom Mindfulness, Det coachande ledarskapet och mångfaldsfrågor.

Mindfulness HQ

Popular Posts