17
2011
Vad är det som gör oss lyckliga?
Frågan är kanske för komplex och därmed omöjlig att helt och fullt besvara. Icke desto mindre viktigt att ställa sig den, framför allt efter att vi nyligen lämnat ett av (förra) årets större, i alla fall efterlängtade, glädjeämnen för många människor, nämligen julen.
Dan Gilbert, en amerikansk forskare och författare, till bland annat Stumbling on Happiness, ger oss i ett kort föredrag Why are we happy? Why aren’t we happy? några ledtrådar.
Han menar bland annat att vi överdriver skillnaderna mellan de olika val vi står inför, samt att ju fler val vi står inför, har möjlighet att göra, desto mindre nöjda kommer vi att bli med våra val. Har vi dessutom möjlighet att ångra våra val så ökar missnöjet med det vi slutligen väljer än mer.
Detta hänger samman med människans unika förmåga att föreställa sig framtida scenarion, i hjärnan äger detta rum i prefrontala cortex, pannloben alltså. Denna förmåga som skiljer oss från många andra djur är det som över tid har gett människan en överlägsen överlevnadsförmåga.
Men inget mynt som inte har två sidor, så även detta. När denna exceptionella förmåga, att förutspå framtida möjliga scenarion, farliga eller riskfyllda sådana, just för att minimera risk och öka överlevnadschanserna, även tar sig an vår längtan efter att bli lyckliga, då havererar hela beslutsprocessen. När vi exempelvis får tankar om att jag borde nog ha valt en annan karriär, en annan fru eller man, ett annat jobb, eller när vi jagar mer pengar via karriär eller köper lotter i hopp om att just den där miljonvinsten skulle komma att förändra våra liv radikalt.
Det är här som Dan Gilbert via forskning visar på att vi ständigt tenderar att överdriva skillnaderna mellan olika framtida scenarion. Förvisso kan vi göra sannolika beräkningar om att vissa scenarion antagligen är mer fördelaktiga än andra, men i verkligheten, så antar skillnaderna sällan de proportioner som våra angivna skäl till att just välja det ena eller det andra målar upp. Framför allt då vi i våra kalkyler nästan uteslutande har förutfattade meningar att tillgå, när vi genomför våra ”beräkningar”. Även om vi någonstans vet att det inte förhåller sig som så att man blir lycklig av pengar, så talar många tankar i oss att det vore skönt att slippa arbeta, att vara ekonomiskt oberoende. Detta trots att det inte finns någon forskning som talar för detta, snarare motsatsen, att en stor förändring till synes till det positiva i pengaflödet, ger de flesta människor mer bekymmer och huvudbry.
Mest nöjda tenderar vi tydligen att bli då vi så att säga gillar läget. När vi antingen inte kan välja annorlunda än vi gör och ändå accepterar utgången och undviker att grubbla över andra möjliga bättre scenarion, eller då vi undviker att ställa oss själva inför allt för många val.
Båda dessa sätt att ta sig an livet kräver förvisso ett medvetet ställningstagande som till stora delar bryter mot det konsumtionssamhälle vi alla är del av, som ju bygger på att vi hela tid skall välja och välja nytt, köpa oss lycka och framgång.
På samma sätt som att det är svårt att frigöra sig från det samhälle vi lever i, vilket i sig är ett alternativt scenario som kan förutspås ej bli lyckosamt, är det omöjligt att bli fri från den funktion som prefontala cortex så välvilligt presenterar för oss, att ständigt presentera olika valalternativ bland möjliga inre iscensatta scenarion med dubiösa premisser som utgångspunkt.
Också detta kräver då att vi istället accepterar, att vi gillar läget, att vi medvetandegör hur våra tankar och hjärnfunktioner ställer till det för oss och att en stor del av livet handlar om att fundera över hur själva hjärnfunktionen fungerar, istället för att grubbla allt för mycket över de alternativa scenarion som densamma framställer åt oss, när det handlar om tankar om hur vi ska bli lyckligare.
På så sätt bedriver vi vår egen hållbara forskning om oss själva i stället för att själva bli till forskningsobjekt i en studie om lycka.
Sammanfattningsvis står vi alltså inför paradoxen att det är först när vi slutar att sträva efter att vara lyckliga som vi förnöjsamt kan blick ut över och uppskatta det som faktiskt existerar i detta nu runt omkring oss, i form av fru, man, barn, familjen, vänner, naturen, intressen, arbetet, ja livet, som det ser ut just nu.
Allt gott
Med förhoppning om ett förnöjsamt 2011
Related Posts
Leave a comment
Translator

Kategorier
Tomas Nilsson
Diplomerad Mindfulness instruktör, samtalsterapeut, coach och handledare med mer än 12 års erfarenhet av att arbeta med individer och grupper med personlig och professionell utveckling. Tomas designar utbildningar och föreläser inom Mindfulness, Professionella möten, samt Motiverande samtal.
Recent Comments
Mindfulness HQ
Tags
Popular Posts
- Varför mindfulness fungerar väl i terapi
4 comments - Mindfulness och tonåringar del 2 – Empati
4 comments - Hjärnan och Vasaloppet
4 comments - Livet efter målgången - baksmällan
4 comments - Varför mindfulness fungerar väl i terapi
4 comments - Popular posts Tool for Wordpress by Teofilo Israel
Recent Posts
- Diagnoser! För vem då?
- Man kan ju inte vara bäst på allt
- Vasalopp nr 2
- Pamflett mot nolltolerans
- Vikten av att låta sig tas i anspråk
- Julefrid
- Paradigmskifte inom psykiatrin – En hälsorevolution
- Foten i kläm? – Jajamensan!
- Att träna motivation
- Om att kratta löv
- Uppmärksamhetsträning, nödvändigt i informationssamhället
- Tänkvärt 18 oktober 2011 P4 Västmanland
- Tänkvärt 6 eptember 2011 P4 Västmanland
- Är vi digitalt överbelastade?
- Kognition och emotion
- Mindfulness – Varför då?
- Tillbaka till vardagen
- Små stunder, stora ögonblick
- Dags att koppla (ur?) av
- Förskola, skola, barn, ungdomar och mindfulness
- Organisationers och ledares behov av mindfulness
- Livet efter målgången – baksmällan
- Radiomeditation
- Hjärnan och Vasaloppet
- Mindfulessmeditation förändrar hjärnan

An article by Tomas Nilsson





